Gode gud...
..... ge mig styrka att orka tre dagar till!
De flesta vännerna gör sin sista arbetsdag innan semestern i morgon, jag jobbar ända till söndag. Och tro mig, det känns tungt, nästintill outhärdligt. 25 arbetstimmar kvar. Gissa vem som blandar sig en hallondrink på söndagkväll?
I dag slocknade ett liv, lugnt och stilla, efter lång levnad. Sänder mina varmaste och deltagande tankar till hans hustru, deras barn och barnbarn.
De flesta vännerna gör sin sista arbetsdag innan semestern i morgon, jag jobbar ända till söndag. Och tro mig, det känns tungt, nästintill outhärdligt. 25 arbetstimmar kvar. Gissa vem som blandar sig en hallondrink på söndagkväll?
I dag slocknade ett liv, lugnt och stilla, efter lång levnad. Sänder mina varmaste och deltagande tankar till hans hustru, deras barn och barnbarn.
Slutspurten..
Sista veckan innan semestern och jag längtar mig fördärvad. Hoppas på klarblå himmel och strålande sol så man kan bosätta sig vid djupet. Ligga på trädäcket med vännerna och doppa sig när hettan blir outhärdlig. Med på semesterschemat finns också en släktträff på Sturkö i Blekinge. Det var åratal sen så det blir roligt att träffa alla igen och se nykomlingarna. Släkten utökas i ett rasande tempo, barn här och där. Efter Sturkö blir det vidare färd till paradiset på jorden, sommarstugan i småland, med kärleken och sen kommer vännerna till helgen på kräftskiva. Det blir nog fint!
Renoveringen av köket närmar sig sitt slut. Det som till en början såg ut som ett evighetsarbete utan slut börjar arta sig. Och jag har många att tacka det för. Männen i mitt liv, min pappa och så kärleken. Vilken tur jag har som har så händiga män i min närhet. Pappas sambo och min mamma har också varit ovärderliga! (om ni läser här - NI är BÄST!!)
Jag känner mig tillfreds, med ett lyckligt inre lugn. Det känns fint, även om det just nu - just nu - kännns brutalt tomt. Men det är okej, det är en fin känsla.
Livet leker!
Renoveringen av köket närmar sig sitt slut. Det som till en början såg ut som ett evighetsarbete utan slut börjar arta sig. Och jag har många att tacka det för. Männen i mitt liv, min pappa och så kärleken. Vilken tur jag har som har så händiga män i min närhet. Pappas sambo och min mamma har också varit ovärderliga! (om ni läser här - NI är BÄST!!)
Jag känner mig tillfreds, med ett lyckligt inre lugn. Det känns fint, även om det just nu - just nu - kännns brutalt tomt. Men det är okej, det är en fin känsla.
Livet leker!