Påskhelgen kom och gick...
Påskledigheten det här året innebar fint besök, umgänge med vännerna och mitt livs första TV-köp.
TVn hänger fint på väggen i sovrummet och jag kan nu från sängen tittar på tv, surfa, blogga och spela poker. Hoppas att tjusningen med att ha en tv härinne avtar snart annars lär jag tillbringa all fritid här. ;-)
Det var en fin och mysig påskhelg.
I dag skulle jag åka till Köpenhamn och hålla i en liten föreläsning om hur det är att vara döv i Sverige på jobbcentret för döva där. Hade förberett mig och var lite så där småpirrigt nervös över att hålla i en föreläsning på ett "annat språk än svenskt teckenspråk". Vi tog tåget över sundet och bytte sen till taxi som tog oss sista biten för att få veta att vi kommit helt i onödan. Det visade sig att de hade glömt vad vi planerat för den här dagen. I stället blev det en fika och lite prat med de ansvariga där. Föreläsningen får bli en annan gång. Lite snopet när man planerat och förberett.
Nåväl, tacksamt att åka hem till sängen och TVn igen efter en kort dag över sundet.
En helg med poker och tillbakablickar
Igår var det den 15 mars och på dagen 10 år sedan T lämnade oss. Det känns i hjärteroten. Vi fick inte så lång tid tillsammans men det han lärde mig, det han gav och allt det han var bär jag med mig en hel livstid.
när det var som vackrast
och bäst
och mycket blev Dig givet,
men alltid gav Du mest.
Bo Bergman
Kort om mycket och inget...
Det är väl hög tid för ett nytt inlägg nu?
Bara det att det känns så trist att blogga hemmaifrån, i en liten lägenhet, i Malmö, i kalla Sverige, när man har bloggat från värmen på andra sidan jorden.
Jag kom hem och vardagen satte igång med råge, med dunder och brak. En fest och en efterföljande djävulsk baksmälla med löftet "aldrig mer". Jobbet tog sin början och det var som om jag aldrig varit hemifrån. Solbrännan blåste bort på ett par dagar. Allt det blonda och det långa saxades bort. Ångesten var maximal. Den dämpades dock av en kär mans kloka ord och mammas ord om att mitt hår ju växer som ogräs.
Kort och enkelt sagt, allt är som vanligt. Jag jobbar och sliter, emellanåt får jag knäppa ryck och gör saker jag får ångra en livstid. Vilken tur då att jag har familj och vänner som påminner mig om att jag inte ska sitta och deppa över något som egentligen är ett i-landsproblem, för det är som det sägs - det finns alltid någon annan som har det värre.
Vintern kom på blixtvisit, nu väntar våren. Jag längtar efter värme och närhet. Jag längtar till påsken.
Till dess drömmer jag, till dess tänker jag, till dess saknar jag.
