Och tiden den går....
Paradiset eller platsen som gud glömde?
Lägger upp några halvkassa mobilbilder från vår helg i småländska stugan för några veckor sedan.
Vi packade ned längdåkningsskidor, värmefläktar, ett par flaskor rött, frågesportspel, badkläder och strålade samman i Småland. Vi åkte skidor, drack och åt gott, eldade i brasan, relaxade och bastade, slog varandra omvartannat i frågesport och promenerade.
En orörd vit värld väntade oss denna strålande frostiga vinterhelg. Endast mössen hade varit framme.
Stugan från dasshållet. I bakgrunden skymtas frusna Emån.
Grillplatsen nedbäddad, inväntar vårens ankomst.
Även i paradiset behöver man skita. Utedasset gör mig nostalgisk och väcker minnen från fornstora dar
- mina barndomssomrar på Sturkö.
Diska är inte min favoritsyssla, men här skulle jag inte klaga. Diska ute i naturskön omgivning. Till och med den värsta diskhataren som jag veknar. Här är det dock kärleken som diskar.
Skidesset
Hans något vingliga följeslagare
Nog är det ett paradis, alltid.
