Det var ju väldans....
... vad tiden går.
Ofta tänker jag - det här måste jag blogga om men inte just nu, lite senare. Resultatet blir nada.
Sensmoralen är - Skjut inte upp vad du kan göra idag. Sen kan det vara försent.
Ugandaresan följdes av en kall, stormig och snöig vinter. Ungefär när man var som mest less på gråslasket drog Patric och jag till Åre. Det var vår födelsedagspresent till varandra. En vecka i Åre.
Att få åka slalom igen var underbart och att dessutom få göra det på den fantastiska plats som Åre är var pricken över i:et.
Förutom slalom hann vi med en två dagars skotertur med övernattning på ett fjällhotell. Ett hotell med Norman Bates känsla. Stort, ödsligt, gammalt och tomt. Man förväntade sig nästan se Norman Bates komma med kniven i högsta hugg. Har ni möjlighet att åtminstone någon gång i livet göra en skotertur så gör det! Vi åkte över snötäckta berg och frusna sjöar och naturen var magnifik.
Vi njöt!
Från en sak till en annan. Det handlar om det här med att fylla år. När jag blev 30 hade jag ingen ålderskris att tala om. Det var snarare tvärtom. För mig var det som att påbörja ett nytt kapitel. Att avsluta det som varit och påbörja något nytt. Inte heller när jag fyllde 31, 32 eller 33. Men nu ska jag bli 34 och det känns lustigt nog tungt. Skrattrynkorna har fått sällskap av andra ovälkomna rynkor. Jag har slagits av den obarmhärtiga insikten. Vi åldras! Jag antar att jag drabbats av en försenad 30-årskris, och jag går omkring och försöker banka in i skallen att ålderskrisar är övergående och att man aldrig är så gammal som man känner sig.
Livet har ju trots allt aldrig varit bättre än nu.
Med kärlek
//Anna
Ofta tänker jag - det här måste jag blogga om men inte just nu, lite senare. Resultatet blir nada.
Sensmoralen är - Skjut inte upp vad du kan göra idag. Sen kan det vara försent.
Ugandaresan följdes av en kall, stormig och snöig vinter. Ungefär när man var som mest less på gråslasket drog Patric och jag till Åre. Det var vår födelsedagspresent till varandra. En vecka i Åre.
Att få åka slalom igen var underbart och att dessutom få göra det på den fantastiska plats som Åre är var pricken över i:et.
Förutom slalom hann vi med en två dagars skotertur med övernattning på ett fjällhotell. Ett hotell med Norman Bates känsla. Stort, ödsligt, gammalt och tomt. Man förväntade sig nästan se Norman Bates komma med kniven i högsta hugg. Har ni möjlighet att åtminstone någon gång i livet göra en skotertur så gör det! Vi åkte över snötäckta berg och frusna sjöar och naturen var magnifik.
Vi njöt!
Från en sak till en annan. Det handlar om det här med att fylla år. När jag blev 30 hade jag ingen ålderskris att tala om. Det var snarare tvärtom. För mig var det som att påbörja ett nytt kapitel. Att avsluta det som varit och påbörja något nytt. Inte heller när jag fyllde 31, 32 eller 33. Men nu ska jag bli 34 och det känns lustigt nog tungt. Skrattrynkorna har fått sällskap av andra ovälkomna rynkor. Jag har slagits av den obarmhärtiga insikten. Vi åldras! Jag antar att jag drabbats av en försenad 30-årskris, och jag går omkring och försöker banka in i skallen att ålderskrisar är övergående och att man aldrig är så gammal som man känner sig.
Livet har ju trots allt aldrig varit bättre än nu.
Med kärlek
//Anna
