Förändringar i livet

Det är aldrig lätt när livet förändras.
När något som man trodde var beständigt och evigt visar sig att inte vara det.
Till en början klamrar man sig fast vid det som varit i ett tappert försök att reparera.
Det beständiga och det eviga som varit ens trygghet rämnar,
och man famlar i mörkret.
Då är det svårt - vad är bäst?
Stanna kvar i tryggheten men ändå inte känna sig tillfreds med livet?
Lämna tryggheten och hitta egna vägar utan en aning om vad som väntar?

Om jag hade vetat då vad jag vet idag hade det inte varit lika svårt.
Livet förändrades,
jag hittade mig själv.
Han som tidigare var det beständiga och det eviga
fick en annan plats i mitt liv, som en mycket god vän.
En av de finaste jag någonsin känt - sann, rak och trogen.

Vad jag menar med detta är att man måste våga för att vinna.
Vågar man inte hur ska man då kunna vinna överhuvudtaget?
Jag lämnade tryggheten - fann mig själv, utökade min vänskapskrets och på köpet fick jag en ny kärlek.
Återigen känner man pirret i magen, ser stjärnor mitt på ljusan dan, svävar på små rosa moln, drömmer, längtar och åtrår.

Livet känns så rätt nu.

-Anna, falling in love....

jag har tjuvstartat...

med julen..

Var på Ikea med ma i onsdags och handlade då lite mysig julbelysing som jag inte kunde låtabli att hänga upp med det samma när jag kom hem.
Sovrummet, vardagsrummet och köket lyser julefrid.
Jag har varit ledig i går och i dag och verkligen njutit, sen är det sak samma att jag ska jobba i helgen.
Lägenheten har fått sig en välbehövlig genomgång med trasan och dammsugaren, kläder har tvättas, saker här och där har fixats och nu när allt är gjort sitter jag här i soffan och löser sudoku. Emellanåt stannar jag upp, tittar i fönstret, ler och tackar min lyckliga stjärna för att allt verkar gå min väg.

Bara det inte är lugnet före stormen?!



Ont som aldrig förr..

Jag har träningsvärk i varenda muskel i min kropp,
till och med på ställen jag inte trodde jag hade muskler.

På en fest för några veckor sedan i ett överfriskat tillstånd anmälde jag mig till IK scanias klubbmästerskap i badminton. Gissa om jag hann ångra det tusen gånger om i går när det var dags för turneringen. Min stackars kropp som inte tränat på år och dag tänjes och pressades till det yttersta.
Vaknade i dag och kunde knappt stiga upp ur sängen. Jag går och rör mig som en höggravid.
Hursomhelst hade jag kul och kan faktiskt tänka mig börja träna badminton.
Scania har träning på måndagar och jag har bestämt mig för att börja med det när jag inte jobbar kväll/natt.

Annars har jag tillbringat helgen i hemmets sköna vrå, med undantag för kortspel i fredags och pizza med några goda vänner i går, ätit gott, tittat på TV, legat i badkaret, läst senaste Harry Potter boken och sovit en massa.

Inget speciellt att blogga om med andra ord, men äventyrligare än så har min helg inte varit.



Höstrusk

Kylan och blåsten har kommit för att stanna,
riktigt tagit grepp om landet.
Saknar sommaren,
men måste erkänna att hösten och vintern har sina ljuspunkter. Nu kan man stanna inne, med gott samvete, sitta i soffan med en god bok i timmar.
Och för att mysa till det lite extra tänder man några värmeljus.

Positiv tänkande - ett måste för att överleva den mörka deprimerande årstiden.


En dikt

Vid stranden av en spegelblank sjö
ropar jag över sjön.
Inte en krusning över vattnet syns.
Kanske ett eko ger mig blott fragment av ord tillbaka.
Lätt låter jag en sten falla i vattnet.
Som skapar ring efter ring på vattnet.
Ringarna sprider sig över sjön
och hejdas först vid fjärran stränder.
Så vill jag leva:
Med lätthet så det syns i fjärran!

Skriven av Torbjörn Lundin 1995,
en av de klokaste jag någonsin känt.



Vad har framtiden i sitt sköte?

Mycket funderingar och tankar..
Mest rörande framtiden.
En sak är säker, de 60 milen som skiljer oss åt  måste minimeras, och det inom en inte alldeles för avlängsen framtid.
Funderingar och tankar..
Jobb, lägenhet, familj och vänner..

Kollar här och där,
det blir nog bra.
Mitt i alla tankar och funderingar känns detta trots allt spännande.

Men ni, mina nära och kära,
man kan ta en skåning från skåne men inte skåne från en skåning.


Massa toppar och en dal

Det är så mycket som är bra just nu.
Mina underbara vänner, min underbara familj, mitt jobb jag verkligen trivs med, pengar så jag kan göra det jag vill, min mysiga lägenhet som jag älskar och sist men inte minst min mysiga hjärtans kär.
Det är inte mycket jag klagar över.

Men snälla, nån, hjälp mig krympa Sverige.
Krympa bort cirka 60 mil...



En typ av reseberättelse

Sharm el sheik, Egypten.
Värmande 35 grader om dagen, svalkande 25 grader om kvällen.
Kornblått hav med fiskar i alla möjliga storlekar och färger.

Trevligt folk, dock lite jobbiga när de sätter försäljningssidan till.
Mysigt hemtrevligt hotell, trevligare när vi fick bytt till ett rum med balkong.
Några minuter med taxi/buss till turistfulla Naama Bay, några minuter med buss till stranden åt andra hållet.
God mat, dock mycket internationaliserat.
     
Vattenpipa obligatoriskt att testa när man är i landet. Vimlar av vattenpipecafeer överallt.
Dock överskattat, det ser mysigare och häftigare ut än vad det är. En god hederlig cigg är att föredra.
De enda kameler vi såg var två stendöda mitt på gatan i pölar av blod. Trafikdödade, samma kväll - olika tider.
Bytte till ett annat hotell efter halva veckan, i Naama bay, hundra meter till stranden (om än lodrätt). Var enligt honom finare med havsutsikt.
Varför?? Enligt hotellchefen på första hotellet var det för att vi var som han uttryckte det - good people.
Men vi undrar, vi..
Båt ut på öppna hav med dykning för kärleken och snorkling för mig fick vi avboka på grund av en alldeles oläglig öronåkomma.
Vi njöt av varenda minut av solen, havet, maten och allt som följde med på köpet - men allra mest av varandra. Vi kopplade verkligen av med både kropp och själ. Hoppade över de utflykter som man nog bör göra när man är i Egypten.
Men det tar vi en annan gång, för tillbaka ska vi.

I Malmö regnade det när vi kom hem,
precis som det regnat när vi lämnade det.
Kärleken och jag skiljdes åt efter 12 alldeles underbara dagar tillsammans.
Sorg - men jag ler när jag minns det som varit och när jag tänker på det som komma skall.













Hemma!!

Första gången som jag inte säger... borta bra men hemma bäst...

Jag hade kunnat stanna en halv evighet till.
Jag, kärleken, solen och röda havet - underbar kombination.
Slänger in en bild, och återkommer inom en inte alldeles  för avlängsen framtid med en mera detaljerad reseberättelse för den som är intresserad.