Jag ger upp...
Har saknat skrivandet.
Men känner mig sorgligt begränsad.
I dagarna som varit har jag haft en massa ord och tankar som velat ut, sättas på pränt - svart på vitt.
Men i och med att jag måste tänka före jag skriver, helst mer än en gång, känns det som orden och mina formuleringar tappar lite av sin glans. Det känns inte som jag helt och hållet. Tids nog hittar jag nog greppet igen.
Jag antar att det är som med livet?! Saker och ting förändras.
Anpassning och framåtanda är motiven i detta nu.
Gnistan är på väg åter, ge mig till våren och den lyser klar och brinnande.
För övrigt är jag på tok alldeles för sen.
Ber om att få göra en flott sorti och återkomma,
inom en snar framtid.
Ja det är rätt svårt att sluta när man har börjat med blogg.Trots det är också svårt att veta hur man ska skriva ibland vill ju man skriva vad som helst för att berätta ut men det är ju svårt för att man vet ju inte exakt vilka folk som läser så man vågar inte blogga ut helt plus när vi är så liten grupp.Vill också gärna skriva ut så mycket ibland när man mår sämst eller likande men känns inte så bra när man inte vet vilka som läser!:)Men våren kommer snart så mår man nog mycket bättre när ljus tiderna kommit igen!:)Sköt om dej!Kramar!
Vet hur det är, man vill skriva. Man brinner för det. Men ändå är det som om någon släcker elden med skum, kväver in dem i sin linda - för man tänker sig för en eller två gånger extra. Bara för man skriver - i nattamörkret eller i ljuset så är ingen utpekad. oftast härrör tankar och ting från ens innersta, men som du säger ordens glans mattas ut när man en eller två gånger måste förklara sig. Sen så är man ju precis inte så a n o n y m i denna minoritetsvärld. Det övriga sverige - vet inte vem jag är. Keep on AnnA!
Välkommen tillbaka, tycker om att följa dina skriverier. Det liksom sjunger om dina formuleringar.
Om nedstämdheten är säsongbundet kanske det är värt att prova på ljusterapi.
En annan knaprar piller och går på samtalsterapi, det är inte meningen att man ska behöva må extra dåligt när det finns hjälp att få. (Tog bara lite väl många höstar/vintrar innan jag insåg det).
*tänker på dig*
Hej gumman
Så roligt att du är tillbaka igen, på många olika sätt hoppas jag.
Hoppas också att våren och ljuset kommer fortast möjligt. kram gumman min