Fredag....
Jag vet att det inte finns någon mening med att tänka "OM", eller att önska..
Men jag önskar att det kändes som förra fredag.
Då var allt fortfarande som det skulle,
livet kändes bra och jag såg med tillförsikt på framtiden.
Hursomhelst är det som det är,
och det finns inte någonting jag kan göra för att ändra på det hur mycket jag än vrider och vänder på det.
Hur mycket jag än önskar det.
Bara sorg, sorg, sorg vart jag än vänder mig.
Konstigt nog känns nätterna bäst,
det är då jag känner mig som lugnast i sorgen.
Det är då det kloka inom mig kommer fram.
Det är då jag kan intala mig att det fanns en mening med det som skedde
och att min tid kommer, och då kommer tillfället att vara rätt.
Mitt i sorgen finns ilskan där.
Varför???
Jag vill skrika, jag vill slå, jag vill förbanna
men vad? vem? var?
Det enda jag kan göra nu är att försöka släppa taget,
flyta med och ta vara på de speciella tillfällen som livet erbjuder.
Idag har jag en tid hos frissan. Det är hög tid att göra något åt den hemska färgen.
Att det ska vara så svårt att bli blond igen!
Sen är det kanske dags att återvända hem även om det känns lite sorgligt, det var ju där det började,
- början till slutet.
Ja, det har bara producerats deprimerande bloggar här de senaste dagarna,
ingen speciell trevlig läsning kan jag tänka mig.
Men det är det som är livet
- i bland är det bra och i bland är det pest.
Bättre tider kommer och med det roligare blogg..
Håll ut! ;-)
Michael är den typen du älskar att hata.
Han är alltid på gott humör och har alltid något positivt att säga. När någon frågade honom hur han mådde svarade han: "Om jag mådde bättre hade jag
varit tvillingar". Han var en naturlig inspiratör.
Om en av de anställda hade en dålig dag var Michael där och talade om för
den anställde hur man kunde se positivt på situationen. Jag blev nyfiken av att se detta, så en dag gick jag bort till Michael och frågade honom:
"Hur lyckas du?"
Michael svarade: "Varje morgon vaknar jag och säger till mig själv: du har två val idag. Du kan välja att vara på gott humör eller du kan välja att
vara på dåligt humör. Jag väljer att vara på gott humör. Varje gång det sker något dåligt, kan jag välja att vara ett offer eller att dra lärdom av
det.
Jag väljer att dra lärdom av det.
Varje gång någon kommer ock klagar hos mig, kan jag välja att acceptera deras klagan eller jag kan välja att peka på de positiva sidorna i livet.
Jag väljer de positiva sidorna i livet. "Säkert, men det är inte fullt så enkelt", protesterade jag. "Det är det", svarade Michael. "Livet handlar om val.
När du tar bort allt runt omkring är varje situation ett val. Du väljer hur du vill reagera på situationen. Du väljer hur folk skall påverka ditt
humör.
Det är du som väljer om du vill vara på bra eller dåligt humör. Till syvende och sist är det ditt val hur du lever ditt liv.
Jag funderade över vad Michael hade sagt. Strax därefter lämnade jag företaget för att starta eget. Vi tappade kontakten, men jag tänkte ofta på
honom när jag gjorde ett val i förhållande till livet, istället för att bara reagera på det.
Många år senare hörde jag att Michael var inblandad i en allvarlig olycka med ett fall på 20 meter från en radiomast. Efter 18 timmars operation och
flera veckor på intensiven, blev Michael utskriven från sjukhuset med skenor längs ryggen.
Jag träffade Michael ca sex veckor efter olyckan. Då jag frågade honom hur han mådde, svarade han: "Om jag mådde bättre skulle jag ha varit tvillingar.
Vill du se ärren?"
Jag avböjde erbjudandet om att se ärren, men frågade honom om vad som försiggick i huvudet på honom under olyckan. "Det första jag tänkte på var
på min ännu ofödda dotter", svarade Michael. "Så medan jag låg på marken mindes jag att jag hade två val. Jag kunde välja att leva eller jag kunde
välja att dö.
Jag valde att leva".
"Var du inte rädd? Blev du inte medvetslös?"
frågade jag.
Michael fortsatte: "Ambulanspersonalen var fantastisk. De sa hela tiden att allt kommer att gå bra. Men då de rullade in mig på akutmottagningen och jag såg uttrycken i läkarnas och sjuksköterskornas ansikten, blev jag vettskrämd. I deras ögon stod skrivet "Han är döende".
Jag visste att jag måste göra något. "Vad gjorde du då?", frågade jag.
"Nå, det var en sjuksköterska som skrek frågor till mig", sa Michael.
Hon frågade om jag var allergisk mot något. "Ja, svarade jag. Läkarna och sjuksköterskorna stannade upp medan de väntade på mitt svar.
Jag tog ettdjupt andetag och ropade: "Tyngdkraften". Genom deras skratt sa jag till dem: "Jag väljer att leva. Operera mig som om jag var levande,inte död".
Michael överlevde tack vare läkarens skicklighet, men också på grund av sin fantastiska inställning. Jag lärde av honom att varje dag kan välja att
leva fullt ut. Inställningen är, trots allt, allt.
"Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga". Matteus 6:34
Egentligen är dagen idag den morgondag som du bekymrade dig för igår...
Lyssna inte på sempers svamel. Här hjälper bara Bowling och öl! Kanske inte just i den ordningen.
Ibland är innehållet inte det njutbara utan känslan för orden, så är det iaf i mitt fall och i din blogg. Du har en skön känsla för att kombinera ord, glada som ledsna. Så de så!
Så många kloka ord till dej gumman.
Och jag som mamma vet inte vad jag ska säga för att hjälpa,(ingenting känns som det som) men jag finns här om det kan vara till någon hjälp.
Kram
Anna, vill låta dig veta att jag och mina osynliga fötter har trampat härinne. Måste också få säga att du skriver fint!
Efter mörkret kommer ljuset!
Ja håll ut! Du är värd allt bra... dina bloggar lyser upp min tillvaro