Dagar i livet

Alldeles för snart..
Alldeles för oväntat..
Alldeles för tokigt..
Alldeles för annorlunda..
Alldeles för fel..
Men ack.....

Har haft en fin vecka med flyt i det mesta. Det är nästan så att jag stannar upp och tänker att det här är alldeles för bra för att vara möjligt. Efter en tid med många bedrövelser och mycket sorg känns det som om faran lurar alldeles bakom hörnet. Samtidigt som jag njuter och för en gångs skull mår bra får jag lite skuldkänslor för att jag gått vidare med mitt liv, att jag mår så här pass bra så snart efter allt.
Det känns lite som ett svek - fast jag kan inte peka på mot vad eller vem.

Jag pratade med en arbetskamrat idag. Han sa att sorgen alltid kommer att finnas där - att den är livslång. Den kanske byter skepnad i bland, men den finns där. Det gäller att hitta ett sätt att hantera den, att lära sig att leva med den. Redan så här snart kan jag känna att jag hittat ett sätt att hantera den - jag låter den inte gå ut över delar av mitt liv som den inte är försonlig med. Mitt arbete till exempel och jag försöker inte låta den påverka min relation till andra människor eller att skrämma mig ifrån att fortsätta leva ett gott liv, att se det goda i livet.

Mmmmmmm... Maaaraaboou!!
Syndigt!! Men.....