Lite självömkan...
Den femte september kom och gick,
en helt vanlig dag men ändå inte.
Huvudet värkte,
sorgen fanns där.
Städade,
dammsugade bort dammtussarna och smutsen.
Försökte suga upp tankarna också, de deprimerade.
Tyvärr inte så enkelt som kan tyckas att det borde vara.
Man kan leva ett liv i hundratio,
men det finns alltid stunder då allt stannar upp
och sorgen hinner i fatt en,
hur mycket man än tycker sig har bearbetat det.
Jag går vidare,
lever det liv som är mitt,
med de goaste vännerna, finaste familjen.
För trots allt har jag det bra.
en helt vanlig dag men ändå inte.
Huvudet värkte,
sorgen fanns där.
Städade,
dammsugade bort dammtussarna och smutsen.
Försökte suga upp tankarna också, de deprimerade.
Tyvärr inte så enkelt som kan tyckas att det borde vara.
Man kan leva ett liv i hundratio,
men det finns alltid stunder då allt stannar upp
och sorgen hinner i fatt en,
hur mycket man än tycker sig har bearbetat det.
Jag går vidare,
lever det liv som är mitt,
med de goaste vännerna, finaste familjen.
För trots allt har jag det bra.
Kommentarer
Postat av: Anonym
puss puss vännen!
Postat av: Nadia
... det var jag som skrev "puss puss vännen!"
Postat av: ma Inger
Finns hela tiden i mina tankar också kan du tro, varje dag...........
Älskar dej
Ma
Postat av: jenny
Kram till dig gumman!
Postat av: Maza
Ja precis så är det med sorg... Känner igen. Ventilen måste ibland få öppnas och lite ledsamheter släpps ut men det går längre och längre mellan gångerna.
Postat av: Josef
Vad är det som hänt?
Trackback