Mina dagar

.. jag har svårt för här i livet så är det gardiner.

Jag har bott i min älskade lilla lya i snart fyra år nu och har fortfarande inga gardiner i något rum. Inte i vardagsrummet, inte i köket och inte heller i sovrummet. Hur många gånger har jag inte begett mig ut på stan med mål att hitta tyg till gardiner för att komma hem igen med vadhelst annat utom det?

Det handlar inte om att jag inte tycker om gardiner. Tvärtom. Det är mysigt och det ger hemmet en ökad mysfaktor. Det är min osäkerhet och obeslutsamhet det handlar om. Vad blir fint? Vad passar? Längd eller kappa? Flermönstrat eller enmönstrat? Det är ett hav av tyger därute och jag vet inte vad jag vill ha.

Det är synd att jag inte bor i en lägenhet med djupa höga fönstren som helt klart klarar sig utan gardiner.

Häromveckan ivrigt påhejad av mamma som tröttnat på sin gardinslösa dotter köpte jag gardiner till köket som jag hängde upp idag. Hela mitt inre skriker "neej, neeeeeej, NEEEEEEJ". Allt är fel - färgen, längden, mönstret.
Det är bara att konstatera att jag inte kan det här med gardiner, och att jag får förbi gardinslös ett tag till.

Värsta i-landsproblemet.