Efter att ha räknat.....

.. månader och veckor, för att sen gå över till dagar är det snart dags att börja räkna timmar.
Det är verkligen dags för lite semester, jag har gått på sparlåga de senaste veckorna. Energin har inte riktigt räckt till. Ett par veckor i solen och jag är på topp igen. Kommer hem med energidepåerna välfyllda, med kraft, energi och motivation så det räcker och blir över.

Thailand - here we come!

Kvällens planer


Smuttra på ett par goda hallondrinkar,
i goda vänners lag.
Skinna dem på deras pengar!

Det ska spelas poker!

En ursäkt till att shoppa kommer alltid när man som mest behöver det.

Jag slapp ta mig till Ystad idag.
Istället fick jag "ta med mig" jobbet till Malmö. Vi var ute och gick en sväng på stan vid lunch tid när blixtlåset på min ena stövel sprack. Jag hade bara väntat på att det skulle hända då blixtlåset varit  knepig en tid. Idag var det alltså dags. Gissa om det kändes dumt att gå på stan med hela stöveln vidöppen. Det var bara att gå in i närmaste skoaffär och ta tag i första bästa par stövlar i storlek 41( vet ni hur svårt det är att hitta någorlunda snygga skor i den storleken? Antingen är de slutsålda eller så ser det ut som man har simfötter på sig).
Hursomhelst, jag gick ut ur affären i ett par nya svarta stövlar.

Där gick en del av resekassan åt, men jag ler jag.
Jag fick ett jäkla bra skäl till att shoppa!


Det är lustigt...

.. hur lite kan betyda så mycket.

Jag var inställd på 48 timmar på jobbet, då jag inte kunde få tag på någon vikarie.
Jag hade till och med gått till affären för att handla lite nödvändigheter såsom underkläder, deo och dylikt.
Då dyker det upp en ängel som säger att hon kan hoppa in och jobba.
Det kändes, sanna mina ord, som en sten, med vikt på hundratals kilo, föll ner från mina axlar.

Vad gör det att jag fick gå till tåget för att jag inte kunde öppna cykellåset på grund av kylan,
vad gör det att tåget var kallt,
vad gör det att jag fick gå hem i blåst och kyla.
Vad gör det att kylskåpet var ekande tomt när jag kom hem.

Jag satt på tåget och var så fylld av endorfiner.
Ja, det är kallt men gud vad det är vackert när landskapet är snötäckt,
tåget är kallt men den är skön att åka med, rullar fram problemfritt och för mig hem.
Det blåser och är kallt men det sätter fart på livsandarna.
Kylskåpet ekar tomt, men jag har pengar och kan gå och handla mat.
Jag har en som mitt hjärta klappar lite extra för. Jag har en underbar familj och fina vänner.
Ja, så var mina tankar och jag var så uppspelt att jag kunde ställa mig upp och hoppa jämfota.

Allt för att jag slapp ytterligare en natt på jobbet,
fast det är kanske ändå inte så "bara"?

En gång skrev jag..

.. någon gång, någon annanstans.

Det blev nu, och det blev här.

Jag valde att lägga ned min gamla blogg för en tid sedan.
Den påminde alldeles för mycket om det som varit,
även om det var om saker jag alltid kommer att bära med mig
så kändes det som det borde vara mitt, och bara mitt.

Jag testade andra bloggsajter, men jösses vad krångligt det var på många ställen.
Nu märkte jag att man kan öppna nytt blogg här även om man har kvar sin gamla.(för den vill jag trots allt inte radera) Är det en ny funktion eller har jag bara varit virrig och helt enkelt missat det?

Hursomhelst, här är jag.
Glad, lycklig och i all välmåga.

RSS 2.0