Mina dagar

Äntligen kom den, som man väntat och som man längtat, våren.
Solen skiner, allt blommar och grönskar, livsandarna vaknar till liv.
Jag lever och trivs. Badkaret har fått ge vika till förmån för balkongen.
En hallondrink i ena handen och en god bok i andra och lyckan är fullkomlig, nästan.
Hade inte skadat med mannen sittandes mittemot mig, fast jag förmodar att han byter ut hallondrinken mot öl.

Jag lever och trivs, jag saknar och längtar,  jag njuter!
Livet är bra!

Det är väl hög tid för ett nytt inlägg nu?
Bara det att det känns så trist att blogga hemmaifrån, i en liten lägenhet, i Malmö, i kalla Sverige, när man har bloggat från värmen på andra sidan jorden.
Jag kom hem och vardagen satte igång med råge, med dunder och brak. En fest och en efterföljande djävulsk baksmälla med löftet "aldrig mer". Jobbet tog sin början och det var som om jag aldrig varit hemifrån. Solbrännan blåste bort på ett par dagar. Allt det blonda och det långa saxades bort. Ångesten var maximal. Den dämpades dock av en kär mans kloka ord och mammas ord om att mitt hår ju växer som ogräs.
Kort och enkelt sagt, allt är som vanligt. Jag jobbar och sliter, emellanåt får jag knäppa ryck och gör saker jag får ångra en livstid. Vilken tur då att jag har familj och vänner som påminner mig om att jag inte ska sitta och deppa över något som egentligen är ett i-landsproblem, för det är som det sägs - det finns alltid någon annan som har det värre.

Vintern kom på blixtvisit, nu väntar våren. Jag längtar efter värme och närhet. Jag längtar till påsken.
Till dess drömmer jag, till dess tänker jag, till dess saknar jag.

I morse vid frukosten satt vi och diskuterade vad vi skulle hitta pa idag. Bestamde oss for att hyra cyklar och utforska on. Det ar en valdigt liten o och killen som ager hotellet har sa att det bara skulle ta nagra minuter att komma till andra sidan on, och nagra minuter att komma till vastra sidan. Men sa vet vi ju hur det ar med thailandarnas tidsuppfattning ocksa. Det finns en skola, ett tempel och gummitradsplantage som kanske kan vara roligt att titta pa tankte vi. Sagt och gjort, vi satte oss pa cyklarna och trampade. Det var varmt, klibbigt och svetten rann. De fatal minuterna blev till en halvtimme. Gummitradsplantage sag vi, och trampade vidare.
Kom till varldens avkrok. En gammal man stod och sopade marken fran blad och sant och halsade oss valkomna till Moon. Det var som att ga tillbaka 30 ar i tiden och hamna i hippieeran. Jag kan inte beskriva stallet med ord, det maste visas med bilder. Det var fantastiskt, vackert och mysigt men primitivt. Vi pratade med agaren som visade oss runt. En natt dar kostade 200 baht vilket ar cirka 40 kronor. Allt jag kunde tanka pa var filmen\boken Beach. Det kandes nastan som man kommit till ett hemligt stalle som bara nagra fatal utvalda vet om.

Vi fortsatte. Kartan stamde inte och de thailandarna vi motte bara nickade nar vi fragade om vi skulle at det hallet for att komma dit vi skulle eller om vi skulle at det andra hallet. Nick nick nick nick. Jaha. Bara att chansa. Och an var det fel och an var det fel. Mamma borjade oroa sig for att vi kommit vilse. Vilse pa en o som bara ar nagra kilometer brett. Jag kunde inget annat an att skratta. Och vad leriga vi blev. Ni skulle ha sett cyklarna. Rod lera som typ inte gar bort aven om man skrubbar sig som bara den. Allt som allt trampade vi i 4 timmar och inte sag vi nagot tempel och bara en snabb skymt av en skola.

Vi kom tillbaka till hotellet strax efter tva och det var havet som gallde direkt.
Legat och slappat resten av dagen och har verkligen njutit, av solen, av havet och av farskpressad apelsinjuice.

Roligt att lasa era kommentarer darhemmaifran.
Channah, ska forsoka lagga in nagra bilder nar vi kommit till Koh Chang. For det ar ju sa som man sager, bilder sager mer an ord. Hotellet vi bor pa nu kostar 1900 baht, cirka 380 kronor men sa ar vi ju tre ocksa.
Men annars finns ju det dar stallet Moon som jag pratade om ;-)
Kram kram kram

Lugn, lugn, lugn. Maste lara mig anama thailandarnas livstil. Det man inte dor av ar ingen fara.
Skrev ett langt inlagg, men nar jag skulle gora ett citationstecken i texten sa tryckte jag pa de knappar man normalt gor pa en dator darhemma och fonstret forsvann, och med den texten.
Thailandarna ar ett folk som som tar saker och ting som de kommer, hetsar inte upp sig i onodan. De ar trevliga, glada och hjalpsamma trots att de inte har det sa fett alla ganger. Vi darhemma hetsar latt upp oss pa saker och ting, vi vill standigt ha mer och mer, och bara det basta ar gott nog. En ganska stressig tillvaro.

Vi traffade en familj i gar innan vi skulle ta baten ut till Koh Kood. En familj fran europa med tvillingflickor pa 6 manader. De berattade att de salt allting de agde och hade i Europa for en normadtillvaro. De hade inget egentligt hem utan reste dit lusten foll pa. Ett behagligt satt att leva. Till och med jag som ar sa hemmakar man bara kan vara kande att det kunde vara skont att leva pa det sattet. Nagon som tillsammans med mig vill saga upp allt och bara dra??

Batresan ut till Koh Kood skulle ta cirka en timme men den tog tva och den var sa gumpig. Jag tror att jag blev ett par cm kortare, varje gump kandes i ryggen. Men fram kom vi till en underbar o. Inte sa exploaterat som t.ex Phuket. Ryggsacksfolket har inte riktigt hittat hit an men de kommer, de kommer.
Miljon ar vackert, vattnet ar korallblatt, hotellet ar verkligen i harmoni med naturen. Allt ar av tra. Rummet ar inte pa langa vagar lika fint som det i Chantabury, men jag kan saga att det verkligen ar i harmoni med naturen. Vi duschar i det grona, narapa. Ett stort hal i taket precis dar duschen ar.

Aven i paradiset regnar det. Jag vaknade vid atta i morse och det oste verkligen ned. Da hade det regnat sen klockan ett i natt. Allt var dyblot, sa aven vara handdukar som vi hangt ute, under tak dock. Det lar ta ett halvt ar innan min handduk torkat i detta fuktiga klibbiga klimat.
Vid frukost slutade det regna och vi lade oss vid stranden. Snorklade lite, och har nu paddlat en runda till hotellet bredvid som har internet.

I morgon eller overmorgon aker vi vidare till Koh Mak, pa torsdag bar det av till Koh Chang for att traffa resten av familjen. Vi lever i all valmaga och har det sa bra som man kan ha det.

Kramar till er alla!!

Anlande Thailand igar lite efter lunchtid.
Varma, klibbiga men overlyckliga. En minibuss vantade oss och korde oss direkt till Napoleon Village i strax soder om Chantabury. Allt som allt tog resan nastam exakt ett dygn, inraknat ar da den 6 timmars langa vantan i Istanbul, Turkiet. Men de timmarna flog ivag i ett nafs. Vi traffade en trevlig svensk kille pa planet och han gjorde oss sallskap pa flygplatsen, vi satt och spelade kort och tarning och njot av ett par goda, men herregud-vad-dyra, drinkar. Bara for att ni ska fa en aning om hur dyrt det var sa bestallde vi varsin kebabtallrik och det kostade 120 svenska kronor. Men vad gjorde det, vi visste ju vart vi skulle, till billiga underbara Thailand.

En middagsmaltid, riktig god mat, med en stor stark till gar loss pa 30 kronor. Skrattretande billigt.
En drink kostar 15 kronor. En klasse sma sota goda bananer kostar 1 krona. En colgate tandborste kostar 6 kronor.

Idag simmade vi med delfiner. En upplevelse. Sma, sota, goa och lena intelligenta varelser. Dock hade jag lite blandade kanslor. Att simma med delfiner ar nagot man alltid dromt om, men jag gillar inte riktigt det har med att gora det med delfiner i fangenskap. Killarna som jobbade med delfinerna som vi sag idag, det marktes att de tycker om sina delfiner och vill deras basta. Och det marktes att delfinerna tycker om dem. Sa det kandes okej anda.

Resten av dagen har vi legat pa stranden och lapat sol. En lang fin strand, folktom sa nar pa oss. Blaste precis lagom skont, och vattnet var VARMT. Lika varmt som i luften. Hotellet vi bor pa ar ocksa fint, en av de battre vi bott pa om man raknar med de tidigare gangerna vi varit i Thailand. Igar var det nog bara vi pa hotellet, idag ar det lite mer folk. Det ar skont och avkopplande, men ett par dagar till och jag far lappsjuka. Som tur ar sa aker vidare i morgon. Vart, hur, nar ar inte riktigt bestamt, men en o blir det.

Jag njuter av livet harnere, dricker paraplydrinkar och skalar for er darhemma.

Jag slapp ta mig till Ystad idag.
Istället fick jag "ta med mig" jobbet till Malmö. Vi var ute och gick en sväng på stan vid lunch tid när blixtlåset på min ena stövel sprack. Jag hade bara väntat på att det skulle hända då blixtlåset varit  knepig en tid. Idag var det alltså dags. Gissa om det kändes dumt att gå på stan med hela stöveln vidöppen. Det var bara att gå in i närmaste skoaffär och ta tag i första bästa par stövlar i storlek 41( vet ni hur svårt det är att hitta någorlunda snygga skor i den storleken? Antingen är de slutsålda eller så ser det ut som man har simfötter på sig).
Hursomhelst, jag gick ut ur affären i ett par nya svarta stövlar.

Där gick en del av resekassan åt, men jag ler jag.
Jag fick ett jäkla bra skäl till att shoppa!